Verslära

Rytm och meter

Grekiskans metron som betyder mått

3 metriska system

Gamla klassiska språken grekiska/ latin

Romanska språken

Germanska

Skandera

Versfot
Minsta metriska enheten av betonade/obetonade stavelser

Fallande
Börjar med obetonad stavelse

Troké = 1 betonad stavelse som följs av en obetonad
_ U

Peón
Stigande: U U U _
Fallande: _ U U U

Kan vara både stigande och fallande

För att omvandla från en stigande till en fallande och jamberna till trokéer låter man raderna börja med en obetonad stavelse som inte hör till någon fot. Kallas upptakt.

Daktyl = 1 betonad stavelse som följs av 2 obetonade
_ U U

Stigande
Börjar med en betonad stavelse

Jamb = 1 obetonad följd av 1 betonad stavelse
U_

Anapest = 2 obetonade följd av 1 betonad stavelse
U U _

Versmått

Antika versmått (burskap i svensk poesi)
En fast kombination av best versfötter
Samtliga är orimmade

Strofisk = Rader som tillsammans bildar strofer

Grekiska lyriken 500-tal - namn från tvp stora skalder, en kvinna och en man. Sapfo och Alkaios

Alkaisk strof

Upptakt i de tre första raderna, en rad - den 3:e ska vara enbart trokéer och de övriga med omväxlande daktyler och trokéer.

Sapfisk strof
1 mindre och en större. Den mindre den vanliga
Centrallyriska ändamål. men i Sverige även inom dramatiska genrer. Stiernhielm och Stagnelius Tomas Tranströmer, "Svarta vykort".

3 första raderna i strofen är metriskt identiska, den fjärde korta raden består av en daktyl och en troké.
_U/_U/_UU/_U/_U
_U/_U/_UU/_U/_U
_U/_U/_UU/_U/_U
_UU/_U

Mellanting mellan strofisk och stikisk

Elegiskt distikon

Raderna 1 och 3 hexameter, men 2 och 4 fått versfötter avhuggna både i mitten och i slutet av raderna. Ger en känsla av en femtakting. Cesuren i mitten annan karkatäristika.
_UU / _U/ _UU/ _UU/ _UU/ _U
_UU/_UU/_ // _UU/ _UU/ _
_UU/_U/_UU/_U/_UU/_U
_UU/_UU/_ // _UU/ _UU/ _

Användes under antiken för sorgesånger, erptisk lyrik, gravinskrifter. I Sverige begränsad blomstring under romantiken, ex Stagnelius och Bernard Elis Malmström

Stikisk = Likadana rader följer på varandra utan att formeras som strofer. Kan delas upp i mindre delar ändå med hjälp av inskjutna blankrader eller indragen vänstermarginal.

Hexameter

6 versfötter, daktyler och trokéer
_U/_UU/_//U/_U/_UU/_U
_UU/_UU/_U//_U/_UU/_U

Svensk hexameter bjuder att näst sista versfoten måste vara en daktyl och den allra sista en troké.

Vanligt mått i antik litteratur, episka dikter, versbrev. Svenskt 1600-tal och förromantik fram till 1800-talets mitt.

Hexametern har ytterligare en versfot, som inte finns i svenskan, den består av två långa stavelser och kallas för spondé.

Trokeisk tetrameter
8 trokéer, genomgående katalektisk
Grekisk dramtik

Mer sparsamt - somliga partier i tragedin, i den äldre attiska komedin och i hymnartade dikter

Jambisk trimeter
6 jamber

Talade dialogpartier i grekisk dramatik

Fornnordiska versmått
Eddadiktning och skalddiktning, varav den senaste har för sinnrika och komplicerade versmått att de sällan kommer till användning.

Poetiska Eddans vanligaste mått

Fornyrdislag
Fornkvädesmått

Strofer om 8 kortrader förenade i 4 långrader och fördelade på 2 halvstrofer. Kortraden innehåller 2 betonade stavelser samt 2 eller flera obetonade. Allitterationen binder samman kortraderna till en långrad

Ex: En sal ser hon stå,
från solsidan fjärran

Arla i urtid
fanns ingenting

Ljodahattr
Osäker betydelse - Hattr betyder versmått, Ljod kan betyda trollsång.

Används ofta i Gnomiska dikter, dvs undervisande eller moraliserande.

Utmärks av att den till skillnad från fornyrdislag är strofen som helhet sexradig och raderna 3 och 6 bildar sammanhängande långrader med tre betoningar och två eller tre rimstavar.

Ex:
Var morgon flyga
Munin och Hugin
ut över jordens yta;
jag ängslas för Hugin
att han ej kommer åter;
jag är mer orolig för Munin.

Bygger på två principer

De betonade stavelsernas fördelning på raderna

Allitteration
(Uddrim eller stavrim)
Konstitueras av att två eller flera ords första, betonade stavelse börjar med samma konsonant. Eller olika vokal.

Rimstav = Betonad stavelse på vilken allitterationen faller.

Alexandrin, knittel pch blankvers

Samtliga stikiska i grunden, men Alexandrin och Knittel kan med speciell rimflätning ingå i olika typer av strofer.

Alexandrin
Härkomst Frankrike

Både svensk och fransk alexandrin är parvis rimmad, dvs första och andra radsluten rimmar, tredje och fjärde osv.

Fransk Alexandrin består av rader på omväxlande 12 och 13 stavelser av vilka den sjätte och den tolfte alltid är betonade medan övriga delar av raden har fri rytm

Svensk Alexandrin är den franska accentmässigt lösa struktur otänkbar och ersätts av sex regelbundna jamber per rad, helst med en cesur i mitten som svarar mot den obligatoriska höjningen med efterföljande tryckfall i mitten av en fransk alexandrin. Introducerades i Sverige under andra hälften av 1600-talet och fulländades under 1700-talet, framför allt hos Creutz.

Mönstret avspeglas också i slutrimmen som är:

Kvinnliga

Tvåstavigt
Draga
Svaga

Manliga

Enstavigt
Kant
Sant

Förbud mot överklivning=
Slutet på en rad ska också utgöra slutet på en fras eller mening. Tankegången eller den språkliga konstruktionen får inte fortsätta - "kliva över" från en rad till nästa.

Knittel
Härkomst Tyskland

Grovhuggen knagglig form - betyder knölpåk på tyska

Allt som gäller för den enskilda radens meter är att den genomgående ska ha fyra, ibland bara tre betonade stavelser. Antalet obetonade är helt fritt. Vanligen förknippas raderna parvis genom slutrim.

I svenskan behåller den ofta associationer till medeltiden - ex Frödings dikt "En fattig munk från Skara"

Då satte de mig i en nattmörk bur,
sen drevo de mig, som när vilda djur
sig trängta att bytet slita
och riva och gnaga och bita.
De lärde mig döddsynd och dolskhet och hat,
och bitterhet blev mig till dryck och mat.

Blankvers
Härkomst England

Femtaktig jambisk grundstruktur (10- eller 11-stavig) utan slutrim. Blankvers - alltså radsluten är tomma på rim. (Omarbetning från tidigare "Heroic Couplet" som ansågs för stereotyp för att funka i replik/monolog enl Shakespeare och Marlow (dramatiker)

Vann hävd i Sverige 1780-talet med Kellgrens dikt "Till Christina" - användes av Tegnér, hagbergs övers av Shakespeare.

Övriga verstermer

Hyperkatalex - avslutad rad med obetonad stavelse som inte hör till någon versfot alls

Katalektisk
Bortfall av obetonad stavelse som egentligen ingår i det metriska schemat

Akatalektisk - regelbunden, man vill med denna term framhäva att versraden varken har hyperkatalex eller katalex

Cesur - hugga av - en paus
II