realizată de Minda Lindkvist 4 ani în urmă
525
Mai multe ca aceasta
Israel-Palestina konfliktens rötter drar sig långt bak i tiden. Precis som jag skrev i bakgrunden till konflikten så beror den delvis på det som skedde på 1880-talet som alltså var för ungefär 140 år sedan, och FNs beslut grundade sig också på att judarna levt i exil i nästan två tusen år och förtjänade därför att få tillbaka sitt hemland Israel igen. Man kan även dra det så långt och konstatera att konflikten går så långt tillbaka som för 1800 f.Kr till Abrahams tid då det som idag rådde spänning bland judar och palestinier. Det eftersom att judarna sa att Gud givit dem detta heliga land (Palestina), samtidigt som palestinierna, som de allra flesta var muslimer, sa att deras Gud givit dem landet. Så några av orsakerna till konflikten är definitivt historiska orsaker.
Källor: SO-boken, globalis.se
Israelers motivering och drivkraft till expansionen av staten Israel beror till en stor del på religiösa orsaker. Vissa menar att judar är Guds utvalda folk och har därför rätt att stanna i hela det bibliska Israel, som inkluderar palestinska östra Jesrusalem och Västbanken. Just dessa platser har en religiös mening för troende judar samt viktig ideologisk mark för nationalistiska israeler.
I Mellanöstern ses konflikten mer som en religiös konflikt än vad Västvärlden ser den som.
De etniska orsakerna är just att detta är en strid mellan två olika folk, vilket lett till mycket nationalism för de båda parterna. Antisemitism har härjat mycket i Palestina och många andra länder i Mellanöstern. Antijudiska fördomar förekommer ofta, och i samband med demonstrationer mot Israel har ibland antisemitiska slagord förekommit. Detta är något som man idag kan se förekomma på sociala medier.
Källor: SO-boken, mimersbrunn
Den tydligaste orsaken till konflikten kan vara de geografiska orsakerna. Konflikten handlar till stor del om två folk som konkurrerar om samma landområden. Palestinierna vill återta sitt egna land, samtidigt som israeler vill utöka sitt geografiska område och helt ta över Palestina. År 1948 förklarades Israel för en stat, och när det första kriget tog slut år 1949 hade israelerna ockuperat ett landområde som motsvarar 77% av det historiska Palestina. Det motsvarar 22% mer än FNs delningsplan. Resten av Palestinas kontroll övertogs av Egypten och Jordanien 1948 under kriget.
Samma dag som staten Israel utropades, förklarade grannländerna Egypten, Syrien, Jordanien, Irak och Libanon krig och gick till anfall. Trots dessa konkurrenser lyckades Israel slå tillbaka och lyckades till och med ockupera palestinska landområden, som jag nämnde tidigare. Israel kunde göra detta eftersom att USA och Europa alltid stått på Israels sida. Detta kortvariga men betydelsefulla krig kallas för självständighetskriget. Det ledde till att ungefär 750 000 palestinier förlorade sina hem.
Källor: SO-boken, globalis.se
Det finns flera politiska konsekvenser av denna konflikt. En sak är att det råder en väldig spänning mellan Israel, Palestina och även andra inblandade länder. Jag skulle säga att båda staterna har en lika stor vilja att vinna över varandra, och detta minskar chansen för en tvåstatslösning. Många menar på att en tvåstatslösning är död, men samtidigt var FN år 2001 nära att skriva ett fredskontrakt mellan de två staterna.
Eftersom att man då är så pass villig att besegra motståndaren börjar man glida åt ett oförsiktigare och grymmare håll, och båda staterna har enligt FN brutit mot de mänskliga rättigheterna. Den 28 februari 2019 har en FN-kommission undersökt hur 189 palestinier dog mellan datumen den 30 mars och den 31 december 2018, och kommit fram till att israeliska soldater har begått krigsbrott. De är skyldiga för detta eftersom att de skjutit ihjäl 35 barn, tre sjukvårdare och två journalister.
Källor: Chomsky intervju, ui.se, SvD-artikel (2/9-2011)
Det finns flera länder, framförallt i Mellanöstern, som är eller varit inblandade. Konflikten är alltså inte enbart mellanstatlig mellan två stater utan många fler än så. Som jag konstaterat innan så frågade aldrig FN om den arabiska befolkningen i Palestinaområdet gick med på uppdelningen av landet år 1948, och den nybildade staten Israel mötte därför starkt motstånd från arabländerna i området. Staten Israel utropades, och samma dag gick grannländerna Egypten, Jordanien, Syrien, Irak och Libanon till anfall och förklarade krig. Samtidigt stod USA och Europa på Israels sida, vilket varit mycket avgörande för hur krig har slutat.
När Israel först förklarades som en stat så stod hela västvärlden på dess sida, och man kunde få bättre samvete för det som hänt under förintelsen i Europa. Idag ser situationen annorlunda ut, iallafall i Europeiska länder. Israel har blivit en hatad stat, eftersom att många anser att deras behandling av palestinierna är hemsk. Många inom den politiska vänstern har valt att bojkotta israeliska varor och varumärken, exempelvis produkter av Hälsans kök som ägs av det israeliska företaget Tivall. Detta har lett till förluster och konsekvenser för Israels ekonomi.
Även fast många delar dessa åsikter och vill göra något för att förbättra palestiniernas situation så är det ärligt talat inte mycket som de Europeiska länderna har valt att göra åt saken. Den starkaste aktören från västvärlden är USA, som är en sedan länge viktig vän till Israel, och nu när Donald Trump är president kommer högst antagligen det faktumet inte att ändras på.
Källor: ui.se, so-rummet,
Ekonomiska nackdelar förekommer för båda staterna med tanke på att man har lagt ner pengar på vapen och andra medel som använts för krigsföring. Det jag menar med det är att exempelvis Israel har prioriteringar på vapentillförsel. Om det inte skulle varit någon konflikt över huvud taget skulle samma pengar kunnat lagts på andra saker i samhället som skulle förbättrat välfärden. I samhället finns det stora skillnader i vad det gäller utbildning, möjlighet till försörjning och familjestorlek. Exempelvis skulle man då istället kunnat satsa mer på att förbättra utbildningen i landet genom att lägga pengar på skolor och personal.
Det har även skett en blockad av Palestina, exempelvis på så sätt att Israel byggt en barriär på Västbanken (resterande område som inte ockuperats av Israel) som planeras att bli 720km lång. 62% av den planerade storleken har byggts till och med 2012. På så sätt har de stoppat upp en del tillförsel som varit menat för Palestina.
Det sker även en blockad av Gaza på land, till sjöss och i luft. Gaza är ett område som återtogs av den palestinska terroristgruppen hamas år 2007, och det förekommer mycket våld från de båda sidorna av rämsan. Blockaden har pågått sedan landet ockuperades, och många påpekar att det inte endast sker en blockad av vapenmateriel utan även mat, medicin och byggnadsmaterial. Detta ger alltså sociala och ekonomiska nackdelar för palestinierna på Gaza-rämsan, men även politiska konsekvenser för Israel eftersom att mycket av omvärlden ser på blockaden som ohuman.
Källor: Chomsky intervju
https://m.youtube.com/watch?v=4n7hQKYh94g
, Wikipedia
Eftersom att det är en väpnad konflikt så har många människor skadats, inklusive civilbefolkning. Många palestinier har blivit tvungna att fly vilket har skapat ett invandringsproblem i sig. Ett stort antal personer har levt i exil, många palestinier har levt i flyktingläger i Syrien, Libanon och Jordanien sen slutet av 1940-talet.
Dessa flyktingläger bidrar oftast inte till trygghet, utan i dessa lägren är det ofta brist på mat, vatten och sjukvård. Hygienartiklar och nödvändig sanitet saknas ofta, vilket bidrar till att sjukdomar sprids mycket lättare. Dessa sjukdomar som oftast är olika typer av epidemier tar död på väldigt många i sånna här flyktingläger.
Dessutom har denna konflikt liksom många andra förvärrat den utbredda fattigdomen, och de allra fattigaste drabbas värst. Fattiga har svårare att fly och sämre möjligheter att få skydd och har oftast enklare att bli utnyttjade eftersom att nästan inga bryr sig om deras rättigheter eller behov. Det jag menar när jag skriver att fattiga enklare blir utnyttjade är att dessa är mycket enklare att rekrytera i exempelvis terroristorganisationer. Ett exempel på en palestinsk terroristgrupp är hamas. Att barn rekryteras som soldater för en stat eller för en organisation förekommer ofta i dessa typer av osäkra miljöer.
Offentliga tjänster försämras, sjukhus och skolor förstörs, infrastruktur och elnät är ur funktion, bostadshus förstörs. Alltså hela den grundläggande samhällsstrukturen förstörs. Två krig har utbrutit sedan FN:s federation och påverkat många människor i de båda staterna på detta sätt. Desto längre konflikten varar desto mer förvärras hela samhället vilket leder till att många vill fly. Alltså kommer flyktingkrisen bara att förvärras så länge våld och osäkerhet förekommer.
Källor: SO-boken, globalis.se
Israel-Palestina konflikten har sin bakgrund i att sedan 1880-talet har europeiska judar flyttat till det så kallade historiska Palestina. Anledningen till att det var så många judar som invandrade var sionismen. Sionism är en slags ideologi eller en politisk rörelse som strävar efter att åstadkomma judarnas återvändande till Israels land, och arbetade även för en judisk stat i det historiska Palestina. Anledningen till varför man ville ha en judisk stat i just det historiska Palestina är för att judarna för många hundra år sedan flyttade från den romerska provinsen Judeea, som ungefär omfattar dagens Israel, och de bytte namn på området till Palestina. De fördrevs därifrån ca 70 e.Kr och spreds därefter till Europa och Mellanöstern. Detta har gett judar en känsla av äganderätt till det historiska Palestina, och det vore därför passande att införa en judisk nationalstat i området.
Balfourdeklarationen yttrades år 1917, och det var ett yttrande som handlade om att den brittiska regeringen valde att stötta förslaget att införa ett judiskt hemland i Palestina, men under förutsättning att detta inte skulle komma att inkräkta Palestinas redan existerande icke-judiska samhällens civila och religiösa rättigheter, eller judars rättigheter och politiska status i något annat land. Det Osmanska riket, som Palestina var en del av, splittrades året efter och lades under engelsk mandat. Detta hade alltså en stor påverkan på den judiska invandringen till Palestina, och antisemitismen som härjade i Europa under 1930-talet ökade invandringen ännu mer.
De som bodde i Palestina under denna tid gillade inte denna utveckling eftersom att en etablering av en judisk stat i Palestina skulle påverka alla palestinier. Detta skapade en konflikt mellan judar som var i minoritet, palistinier i majoritet och den brittiska mandatadministrationen. Detta var alltså starten för Israel-Palestina konflikten.
Efter andra världskriget kände många länder i Europa en stor skam för det som nazisterna utsatt judar för, och stödet för en judisk stat stöddes nu ännu mer. Judarna i Israel ville inte vara under brittiskt styre, och sionisternas paramilitära styrkor samarbetade med en sionistisk terrrororganisation, och gick till våld mot britterna. Detta var anledningen till att britterna valde att överlämna makten till FN.
FN kom 1947 ut med ett förslag om en uppdelning av Palestina, den judiska sioniströrelsen accepterade förslaget medan palestinierna avslog förslaget eftersom att de tyckte att det var orättvist att de endast skulle få 44% av marken, enligt förslaget. Denna delningsplan av FN utlöste år 1948 både det första och största kriget i Israel-Palestina konflikten. Detta krig ledde till ett upprättande av den israeliska staten, förstörelse av det palestinska samfundet och därmed det palestinske flyktingproblemet.
Källor: globalis.se, ui.se
Globalis:
https://www.globalis.se/Konflikter/Asien/Palestina
Landguiden:
https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/israel/israel-sociala-forhallanden/
SO-boken
SO-rummet:
https://www.so-rummet.se/kategorier/mellanosternkonflikten
FN:
https://fn.se/vi-gor/vi-utbildar-och-informerar/fn-info/fn-som-organisation/fn-systemet/underorgan/
SvD:
https://www.svd.se/turkiet-tar-blockad-till-fn-domstol
Noam Chomsky:
https://m.youtube.com/watch?v=4n7hQKYh94g
Wikipedia: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Israels_barriär_på_Västbanken
FN är en internationell organisation med mycket makt som huvudsakligen har fyra uppgifter: att bevara fred och säkerhet i världen, att arbeta för vänskapliga förbindelser mellan länder, att genom samarbete stödja utveckling och respekt för de mänskliga rättigheterna och ge länder möjlighet för att mötas och diskutera dessa mål.
För att hantera en konflikt som Israel-Palestina kan FN använda sig av olika typer av sanktioner. Detta är ett av stegen i en konflikthantering. Sanktionerna kan vara i form av exempelvis ekonomiska sanktioner då man endast exporterar mat och medicin, och inte vapen till Israel.
En annan åtgärd är en som det ekonomiska och sociala rådet (ECOSOC) inom FN kan utföra. Rådet skulle med hjälp av underorgan som exempelvis UNDP eller UNHCR kunna hjälpa utsatta civila som befinner sig i konflikten. UNCHR är FNs flyktingkommissariat och har huvuduppgifterna att ge rättsligt skydd åt flyktingar och asylsökanden, ge materiellt skydd åt människor i humanitära katastrofer och att bistå flyktingar och internflyktingar att återvända hem under säkra förhållanden.
Detta är aktuellt i Israel-Palestina konflikten eftersom att precis som jag skrivit i de sociala konsekvenserna så finns det idag väldigt många palestinska flyktingar som lever under svåra förhållanden och som behöver hjälp. Att flyktingar befinner sig i sådana typer av situationer kan i sin tur leda till att fler blir rekryterade till terroristorganisationer, som jag nämnde i sociala konsekvenser. Det eftersom att de är enkla ”offer” och kan ibland komma i situationer där det endast finns ett val att välja på. Detta kan i sin tur leda till att hela konflikten blir våldsammare och förvärras.
Problemet med FN i denna konflikt är att man sen länge försökt många gånger att få staterna att komma överens, men FNs medlemsstater har haft olika åsikter om hur konflikten bör lösas. Ett stort problem är att FN fungerar på så sätt att de har fem permanenta medlemmar i säkerhetsrådet. Dessa fem medlemmar har vetorätt vilket betyder att de var och en för sig kan säga nej till ett beslut, så det inte leder tilll någonting.
Detta har blivit problematiskt eftersom att en av dessa permanenta medlemmar är USA (eftersom att de stod på vinnarsidan efter andra världskriget) tar alltid Israels sida i frågor, till skillnad från de flesta andra länder. Exempelvis år 1976 la USA i säkerhetsrådet veto om ett beslut angående Palestinas självständighet. En annan gång var 1980 då en liknande situation tog plats. Om det inte vore för att USA lagt veto i beslut angående konflikten skulle mycket mer ha skett under åren, och konflikten skulle säkerligen se annorlunda ut idag.
Källor: FN.se, Chomsky intervju
